Jag precis som så många andra har åkt på en jäkla hosta som tar över ungefär varje gång man ska somna för natten. Inatt gav jag upp och gick upp vid tre. Klädde på mig och dundrade i mig massa tillskott, hostmedicin och Alvedon. Satte mig här på soffan med Effie (som också var den enda i familjen som behagade att lyfta på huvudet och följa med upp haha) #BFF.
Sedan satt jag här på nedervåningen i vårt hus och funderade på om jag skulle våga mig på en powernap då jag ändå skulle upp vid 06,00 för att morgonfodra i stallet.. Alla som känner mig vet att en powernap inte riktigt fungerar som en powernap för mig. Den där kvarten kan LÄTT bli 8a timmar, jag vaknar upp och tror att jag är i ett annat land, har ingen aning om vilken dag det är och inser att jag sovit bort ungefär ett halft dygn. Inget skämt.
Somnar jag är jag körd.
Så jag satt här i mörkret och försökte hålla upp ögonen när jag plötsligt hör något från hallen. Får panik. Är det spökena som ska dra igång (ja, det spökar i vårt hus, nej jag är inte galen.)
Hör steg och då börjar jag inse att det här är inget skämt. Funderar ut vart alla hundar är och inser att den hunden som faktiskt skulle försvara mig (Cody) är på övervåningen och grinden är stängd. Okey.. Alta då? Hon kanske, typ.. Pussar ihjäl inkräktaren iallafall.. Vart är hon?!
Inser att jag är fast med Effie på nedervåningen. Får ännu mer panik. Låt mig förklara. Skulle någon komma in mitt i natten så är Effie den första som springer skrikandes och gömmer sig under soffan. Jag lovar. Hos den där damen har jag inget skydd om vi säger så.
Funderar ut vart jag lagt pepparsprayen. (Ja, Orten-Sara lever fortfarande). Inser att den är ute i hallen.. dumförklarar mig själv med att det var ett jäkligt dåligt drag att ha hemliga vapen i hallen.. Börjar scanna rummet efter något som jag kan veva med inser att allt som går att slå hårt med är i garaget. Hittar typ en penna...? Kollar på effie som gömt sig och plötsligt ser jag något bakom öppna spisen.. panik, panik, panik!!!
James "Hej mamma"... 3 åringen skrämde slag på mig som var helt hundra på att nu var en mördare lös som hittat vårt hus ute på åkern och typ skulle döda mig. Istället var det lilla sonen som smugit ner efter mig när jag gått upp, vandrat runt på nedervåningen då han vet att man inte är uppe och leker mitt i natten.. Men aldrig har jag blivit SÅ glad över att se James vaken den tiden på dygnet haha! Fick han leka? Jajjamän! Med lego, jag lekte till&med med han! Kändes så mycket bättre än en inkräktare haha.
Det är ju lite ironiskt att trotts våra tre "vargar" som vi har här hemma så trodde jag på riktigt att jag skulle få slåss för mitt liv här i huset. Tur i oturen var det lilleman men minen jag gav Effie som låg och tryckte under soffbordet när jag hade panik. Ja. den sa allt. Så denna morgon rannsakade jag våra fyrbenta här hemma och kom fram till följande;
Effie. Nej, asså nej. Inget skydd där inte. Lite som när jag var ute med Alta och Brooklyn och vi vart jagade av ett vildsvin och Brooklyn tyckte jag skulle bära henne. Farlig Kamphund det där..
Alta. Ja, hon backar nog James in i döden. Men sen tar det slut. Enligt henne tar de vuxna hand om sig själva. Punkt slut.
Cody, älskade Cody. Ja - Du skulle inte tveka. Men med noll koordination på kroppen och endast ett öga vet man inte riktigt hur det går.
Storleken på dig räddar nog upp situationen, hoppar du så fäller du allt i din väg så det känns iallafall tryggt. ;)
Spännande söndag med funderingar. Vad gjorde ni inatt vid 03,00? 🤦🏽♀️🤣
