Tisdag idag, trött som få. Inte av den anledningen som vi alla kör med efter 30 är att "vi är trötta" eller att "det är mycket nu", nej, idag är jag trött för att jag spelade tv spel till TVÅ på natten. Två. Som ett barn. Noll konsekvenstänk.
Vi skulle spela tillsammans jag och James. Kul för honom. Han är trots allt 6 år, låt oss nörda lite och mamma poängen kan åka upp en aning. Han gick och la sig. Jag fortsatte. Chribbe spelade lite han med, sen somnade han också. Vid 02,20 kikade jag på malamuterna som kollade på mig med stora ögon. Kikade på klockan igen och typ.. Fick panik. Vuxen poängen droppade ungefär 75%
Senaste veckorna har varit lite blandade, jag inser att min nya verklighet sen 2år tillbaka är en mix på att utbilda hundägare landet över hand i hand med extremt mycket administration. Personalfrågor, styrelseuppdrag, startups och otaliga timmar i telefon. Springer mellan kontor, digitala mötesrum, stämmer av med mitt team och tränar på plats med hundägare hos oss, hos dem och online. Budgeterar, tar beslut och drömmer om siffror och schemaläggning om nätterna. Helt ärligt, min hjärna mår inte bra just nu, den skriker av överhettning och skickar pushnotiser om att det är dags att kyla ner, ungefär som min telefon när den bara hänger sig och jag vill kasta in den i väggen. (men gör inte för det är så dyrt att spräcka skärmen.) Ja, där är vi nu.
På det blev man nerbajsad på jobbet av en galen fågel. ja ni läste rätt. Totaly ner-pooped. Varför inte mitt under en öppen träning mitt framför kunder. Tror ni jag hade något ombyte på kontoret? Eller i bilen som annars är full med onödiga-bra-att-ha-saker. Nej, för just den dagen fick jag ett infall och städade. #Få aldrig dessa infall. Så där stod jag med skit över hela mig, tror dock ett leende klistrades på ansiktet i ren och skär panik.
Hemma kämpas det på med hundar, barn och den där lilla hästen. Mest kämpigt är det nog med hästen, han är bra söt men också lite galen och då per automatik lite farlig mellan varven. Ute i stora världen finns det tydligen en jäkla massa monster enligt Kompis, och när monstrena kommer fram så blir Kompis inte en bra Kompis för den som sitter på ryggen eller bakom i vagn. Så nu har jag och Kompis några dagars paus så att matte inte börjar grina rakt ut där mitt i skogen.
Sonen med hans kompisar har också börjat med små bus. Bus som gör att vi föräldrar får ha riktiga snack där hemma och be om ursäkt till grannar. Typ att man inte bara kliver in i folks vardagsrum för att de gett en glass förut och nej man cyklar inte runt i stallet och trixar i stallgången... Hoppa från stora stenen gör vi inte heller längre, typ sådär när det lektes vid skogen med cykeln så jag trodde han brytit alla ben i kroppen eller typ dog. Han levde, skrapade upp ben och armar, han blev också ganska rädd. Men att se sitt barn ligga hela livlös på en grusväg och inte resa på sig var en ny typ av ångest. Mini-me 2.0.. Kan väl inte förvänta mig något annat då jag vet hur både jag och Chribbe är men ens tidigare liv utan denna typ av stress är nog tyvärr passé. Låt oss välkomma James galna era och stressade föräldrar, (mest mamma).
Det var ganska nice att bli lite kidnappad på min födelsedag av sambon, hänga på en tatueringsstudio, äta lite god mat och sedan rulla in till Sthlm med vänner. En välbehövlig paus från allt annat som snurrar och det blev två dagars firande. Med Chribbe, lilla James, vänner, kunder och djuren. ❤ Ännu en födelsedag att minnas med glädje och jag vill verkligen höja min pingvin (nej förlåt, sambo) Chribbe för inte bara dessa dagar utan hur du steppat upp under en period där jag steppat-ner en aning. Tack för dig, Tack för oss och Tack för livet, trots bajsande fåglar och tetris i kalendern.
Tisdag idag, här sitter jag och bloggar istället för att fixa alla verifikationer som inte riktigt stämmer mot momsrapporten. Jag har 1tim & 40min på mig att se över två bolag på detaljnivå innan jag ska sitta i bilen. Dags att fylla på kaffet, kavla upp ärmarna & köra.
Till er alla där ute, kämpa på, skratta i misären och var snälla mot er själva. ❤ Er Hundtränare & vän, Sara Viforr.