På våran logga har vi en kamphund, en muskelhund, en fantastisk liten Amstaff vars namn är Brooklyn. En hund som jag stolt har kunnat kalla för min. En ras som för många kan kännas lite otäck men som i rätt händer blir en hund som blir en stöttepelare för hela familjen. Otaliga timmars jobb bakom vilket inte syns i ovan bild. I hennes fall 2 galna år innan den där lilla tösen lugnade ner sig och började bli stabil i vardagen.
Alla raser har deras fördelar, men också nackdelar. Alla raser är avlade för något specifikt och har behov därefter.
Alla hundägare lever olika, har olika mycket verktyg med sig i ryggsäcken och har väldigt olika mål med deras djur.
Vissa vill ha en bästa kompis, andra vill ta hem titlar, vissa har de fyrfotade med på jobb och andra försöker bara hitta sin väg framåt i denna värld.
Allt är okey, för vi lever olika liv och det gör våra djur också - med oss.
Men vi får inte glömma att hundarna inte valt oss, vi väljer dom. Vi styr över deras dagar och formar fram en hel del beteenden på gott och ont. Många beteenden är naturliga för dom - men passar inte oss. Dock betyder inte det att beteendena är fel för att vi - människan - inte vill ha dessa reaktioner. Men.. Nu kommer Fröken skinnäsa med alla hennes åsikter fram. Well, gör er beredda.
Det finns en hel del dårar (inklusive mig själv) som njuter av resan med lite svårare raser, kanske är det av att tvingas lära sig mera under resans gång, att man vill ha lite "utmaning" och där man lever, andas, denna värld av beteenden hos en annan art. Det sticker ut både i val av hundraser samt träningsformer och jag antar att det tyvärr blir en ganska romantiserad bild av detta utåt sett. Vackra bilder, häftigt content & något annorlunda, exotiskt. Men man pratar inte så mycket om baksidan av att ha hundar som lätt tänder till, som är snabba på att få resursförsvar, som på riktigt kräver ordentlig träning kropp och själ för annars kan de bli ganska otrevliga i vardagen. Vissa har problem med zoner och ja, låt oss kalla det en hel del åsikter om hur livet ska skötas, vem som sköter det och vilka som är med i det.. Men tillbaka till att dessa hundar har inte valt att bo (i detta fall) hos mig - jag har valt dem. Och, samhället har inte valt att jag ska köpa hem dessa hundar - jag har valt detta vilket betyder att jag måste ha ett säkerhetstänk och arbeta förebyggande hela hundens liv. För deras skull, för min skull och för alla andras skull.
Det är alltså inte bara att köpa den där "coola" hunden & tro att den är som Lassie på tv.
Vissa hundar är inte lämpade för att springa runt i en hundrastgård med massa andra hundar. (Min mening är att det är väldigt få hundar som faktiskt njuter av detta.)
Vissa hundar vill inte välkomna alla gäster i hemmet utan trivs ganska bra bakom ett kompostgaller under denna stund. Väldigt få hundar vill ha barn som hänger över dem och drar dem i svansen. Jobbigt kanske men så är det bara och det är något människan behöver landa i, inte hunden. Gilla läget & anpassa dig efter hunden en aning. Det är det minsta vi kan ge dem.
Väljer man att skaffa sig en fyrbent vän för livet får man inte glömma att jobbet ligger hos oss. Inte dom. Vi tar hem dem. Vi får skapa en relation. Vi får lära oss allt vi kan - om dem. Vi tar ansvar för vad vårt djur gör i samhället och förebygger så att skador inte ska ske. Vi rent etiskt måste ta hand om våra djur inte bara fysiskt utan på ett själsligt plan och ha en vilja i att lära oss deras språk för att få öga för vad de förmedlar i kommunikationen till oss. Relation, relation, relation. Först då efter galet mycket tid och engagemang får du dig en fantastisk bästa kompis där det är ömsesidigt. Ni blir ett team.
Att få en välfungerande, lyhörd hund i sin vardag bygger på enormt engagemang från våran sida, en kunskapstörst kring sitt djur som aldrig tar slut och konstant lyhördhet i kommunikationen. Man signar upp sig på ett gigantiskt ansvar och en livsstil många, många år framöver. Oavsett val av ras. Men här kan man göra det lättare eller svårare för sig själv. Ska jag vara helt ärlig måste jag säga; Fortfarande, Ditt val. Inte hundens. Du väljer din ras, hund, individ & får helt enkelt ta ansvar därefter.
Jag må låta hård. Kanske lite arg. Det är jag inte, för jag ser också väldigt många som vänder upp och ner på deras liv och gör allt för att få hunden att må bra hand i hand med deras liv. Det är fantastiskt att få ta del av, hjälpa ägarna med de sista verktygen och få alla pusselbitar på plats. Det är anledningen till varför jag fortfarande jobbar med detta dagtid, kvällar och helger. För det är magiskt att se dessa bli ett team, genuina bästa kompisar. Men jag ser allt för många individer som kastas runt bland ägare, lämnas till olika omplaceringsenheter & där den romantiserade bilden av att äga hund tillslut går ut över hunden som faktiskt inte valt sitt hem från början.
Jag har aldrig varit för körkort för att ha hund men det jag ser idag är att kunskapsnivån kring att handha djur behöver bli bättre. Att man är lite mer ärlig mot sig själv och tänker till inte en, två eller tre gånger utan typ 50 vändor om. Vill jag genuint ha hund eller vill jag ha den romantiserade bilden som jag ser över sociala medier? Den där gulliga hunden på gatan, hur mycket jobb ligger bakom? Och den häftiga ovanliga rasen vad behöver denna typ av hund för liv för att egentligen må bra? Vill jag dela nästan all min lediga tid med en fyrbent? Är det så att man verkligen brinner för att dela sina dagar med ett djur så är det dags att plugga på om varje ras och då deras nackdelar för att se om det är saker som man faktiskt orkar leva med. För fördelar har dem alla. Det är nackdelarna man ska kika på.
Är det resan med djuret du ser fram emot eller är det två timmar på helgen du är ute efter?
I mitt liv med fyra egna hundar och en häst har jag valt bort väldigt mycket annat. Jag lägger inte pengar på massa dyra kläder, resor, restauranger eller träffar vänner i tid och otid. Den lediga tid jag har vill jag ha med mina djur. Alla pengar jag har över läggs på dem. Utbildningar inom djur - för att bli bättre inte bara i mitt jobb utan för mina fyrbenta. Såhär konstig har jag varit sedan tonåren. Alltid omgett mig med djur och kommer nog alltid, alltid göra det. För mig är det här livet.
Men jag har all förståelse för att det är långt ifrån hur andra vill leva. Man måste inte ha villa, volvo och hund. Utan låt de där djuren bli en del av vardagen om de verkligen kommer få vara en del av den, även när de är galna tonåringar eller små bitande valp-pirayor. Eller om de blir sjuka och kräver mer vård, samma om de tycker saker är jobbigt i livet och du behöver hjälpa dem framåt. Tråkigt men sant - Det hör till, precis som med ungar så är det nog mer gråa hårstrån än lugn och ro i perioder. Men vissa av oss blir så taggade av just denna resa så det pirrar i magen - ja men dåså kör, leta efter rasen som passar Dig! Njut av hela denna resa. Men är det helgpromenaderna man är ute efter så finns det massa hundar som letar jourhem på helgerna. Men låt det då vara på helgen och inte hela vardagen. För din egna skull & djuret. I grund och botten handlar det om att vara ärlig mot sig själv och etiskt ta ansvar över djuret. ❤
//Er Hundpsykolog, Sara Viforr.