Min tidigare chef sa en gång att "livsöden ska man ha respekt för." Den meningen har fastnat och det är ofta jag tänker på det, just olika livsöden som vi alla har, går igenom och hur valen vi tar ofta präglas av stegen innan.
Vilken makt vi har över våra egna liv samtidigt som vi inte har det och hur många kan stå vid sidan av andras liv och tycka saker utan belägg. Psykologi en släng av filosofi och som präglar mig i all coachning som jag arbetar med. Att försöka se på hur ägare med deras hundar lever med andra ögon, inte bli hemma blind och våga vara öppen för andra vägar än vad man själv är van vid. För vi alla är olika, vi har olika saker i våra bagage och lever olika. Det fina med livet, att kunna ta-och hitta sina egna vägar framåt.
Livet börjar När du är på sista slaget Och det känns som luften tagit slut Men hittar andetaget Hittar andetaget Livet börjar - Albin Johnsèn, Livet börjar nu
Just nu är jag i en företagsbubbla. Jag vaknar, jobbar, sover och börjar om. Vaknade upp idag med samma tröja på mig som igår. Torkad färg över händerna efter gårdagens målande av 15 boxar på centret. Igår var jag minst sagt trött. Så jag förstår att folk i min närhet börjar bli lite smått oroliga över mitt flängande, jobbande och att jag aldrig lyckas dra i handbromsen och få landa, andas och bara vara. Men jag har valt en annan väg i livet som tvingar mig till att få saker i hamn under denna uppstartsfas.
Nu när jag tar över dagisverksamheten utöver tidigare bitar som redan är i företaget är det mitt ansvar att se till så att vi har rätt förutsättningar i huset så det blir effektivt & ergonomiskt för personalen, hundarna och för de dagliga rutinerna gällande hunddagiset. Så; ska alla boxar målas om kan jag inte göra det dagtid när hundarna är på dagisverksamheten. Inte heller stänger jag ner den dagliga verksamheten för att göra dessa saker. Alltså en icke fråga. Jobbet måste göras och då blir det kvällar, lördagar och i värsta fall nätter. Icke fråga. Bara att göra. Livet som företagare.
En av många saker som vi nu jobbar undan och om man bortser från hundcentret som fastighet och de dagliga arbetsuppgifterna är det fler saker i det dolda som ska tas hand om varje dag. Verksamheten måste ha en god likviditet i företaget och att alla siffror alltid stämmer, att det finns en plan framåt och att ingen anställd, kund eller leverantör känner oro. Då behöver man som ägare jobba strategiskt, ha en rådgivare och faktiskt leja bort vissa saker så att man själv kan jobba på plats och då fakturera mera. Samma med marknadsföring, engagemang i närområden, inom sin bransch och med att ständigt vidareutbilda sig själv och personal.
Men jag erkänner, jag kan vara lite hård - mot mig själv. och jag ger allt. Har alltid gjort. Därför valde jag från början att ha detta hundcenter med Johanna. För att jag då visste att jag inte skulle mäkta med dagiset samtidigt som jag arbetade på banken. Idag ser förutsättningarna bättre ut då jag jobbar med mitt företag endast och jag valde nu att ta in dagisdelen under Passout. Men jag vill alltid kunna stå för det jag gör, inte känna "att jag kunde gjort mer" & tar vara på varje dag i denna värld. Så även om det är lite mer än vanligt för tillfället så känner jag lycka när jag kliver in på hundcentret på dagarna, möts av dagishundarna som blir så ofantligt glada, tjejerna i huset som alltid får mig att le och fantastiska kunder som bara i arbetet med dom påminner mig varje dag om hur mycket jag älskar mitt jobb.
Det är en gåva att få arbeta med det man älskar, varje dag. Att få kombinera så många olika saker under samma tak som är inom samma värld och det tar jag inte lätt vid. Speciellt då jag vet att jag inte alltid har min egna kropp med mig, faktiskt har fibromyalgi (vilket jag inte erkänner så ofta ens för mig själv) och att kroppen om 10 år kanske inte orkar, att denna värld kan svaja rätt duktigt ekonomiskt då man hela tiden pillar på marginalerna. Så jag jobbar på, varje dag, i min drömbubbla och bättrar på förutsättningarna med målet att vi om 10 år står och kör vidare 10 år till utan några frågetecken. För jag älskar det vi idag har, jag älskar att börja mina dagar med att ha kramstund med dagishundarna och att på kvällarna coacha hundägare, söndagarna som är heliga med våra hundkurser och att få arbeta som lärare via Karisma utbildning. Varje DW sele som tillverkats under passout som poppar upp över sociala medier gör mig fortfarande lite gråtig då jag under flera, flera år drömde om att få sälja just sådana selar med vår logga på. Idag gör vi det, 8a år senare.
Jag kanske är manisk, lite arbetsnarkoman och har väl några outredda diagnoser som gör att jag mäktar med. Men jag ångrar inte en sekund, inte någonting. Istället är det tacksamhet som präglar mina dagar att vi kommit så långt, redan. Att det är så fantastiska personer som arbetar i huset, att just vi får dela våra dagar med dessa fyrbenta & att det fortfarande finns så stort intresse så att vi kan expandera hundcentret och då ge fler möjligheten att arbeta i denna roliga värld som vi är i. ❤
Så ingen stress över mig, jag är bara i passout bubblan i vanlig ordning och kanske nu några av er förstår vart företagsnamnet Passout kommer ifrån... Typ hela min livsstil sedan 2006 när första bloggen kom upp. Håll i hatten och kör. In i kaklet, kör - bara kör. #PassoutStyle