Det kan vara lite svårt för mig att sätta mig själv, min familj och vårt välmående i första hand. Oftast är det alltid nedprioriterat efter jobb. Oavsett vad det har varit för jobb så har det blivit såhär och då kan ni nog tänka er nivån som blev när jag startade företaget. Familjen blev nedgraderat 3.0. Krassa sanningen. Det kommer ibland fram när Chribbe korkat en flaska vin eller några öl. "Först kommer jobbet, sen kommer alla djur, sen James och sist jag." Förlåt min familj. Jag vet att jag har problem.
Och i denna veva med anläggningen till företaget, fastigheter och hur nära vi var på att hoppa på den där båten så bestämde jag mig för att nej, nej, nej, nej. Hur vill jag att vårt privatliv ser ut närmsta åren? Eller nu ljög jag, jag har fantastiska människor runt mig som frågade rakt ut, tvingade mig att se saker utanför företaget och faktiskt - Känna efter.
Hur vill Du bo? Hur vill Du leva? Vad vill Du göra? - Utanför jobbet.
Jag tror bara arbetsnarkomaner förstår hur svåra dessa frågor är till personer som mig. För finns något annat utanför ens företag? Vem är jag utan jobbet?
Speciellt när ens jobb är så beblandat med ens intressen och ens egna liv.
Allt kretsar runt företaget. All tid jag har lägger jag ner på verksamheten.
För mig är det egoistiskt att inte göra det.
Men det kanske är ännu värre att tappa bort sig själv i arbetet med att leverera,
skapa arbetstillfällen och hjälpa andra.
Det är så lätt att tappa bort sig själv i livet jag idag har och jag behövde få dessa frågor. För då insåg jag att jag - utanför jobbet... Älskar att vara med min häst. Vill ha mer tid, för honom, för min sambo, för sonen och för mina älskade hundar. Jag tycker om att laga mat. Att pyssla hemma. Jag vill peta i trädgården, dricka kaffe med mina grannar och ta långa promenader i skogen. Jag vill stanna bilen mellan åkrarna när jag jobbat allt för sent. Gå ut och bara kolla på stjärnorna ifred med musiken dånandes i hörlurarna. Hemma. Där jag idag bor. Ingen annan stans.
Allt det försvinner om jag väljer att expandera med ny anläggning. Då står vi i dygnet runt arbete med att bygga, jobba och bygga lite mer - minst 3 år framåt. Mitt privatliv blåser jag bort samma sekund som vi öppnar dörren till det nya och vi kommer ha företagsdelar som kräver 24/7 bevakning på fyrbenta. Utöver våra egna fyrbenta.
Den sekunden som polletten trillade ner i min envisa arbetshjärna var beslutet taget. Vi bor kvar. Släpper inte vårt slott. Vår bubbla. Inte än.
Jag frågade Chribbe efter att mailet gick iväg hur han kände kring detta beslut och hans svar.. "En flytt som denna är för Din skull, för företaget. Inte för att jag måste flytta utan för dig och företagets skull." Alltså, han ska ha en eloge för allt han gör. Han tänkte alltså belåna sig till max, flytta till ett enda stort bygge och bo i en verksamhet som han rent krasst inte ens vill ha. Som han inte är delägare i, får noll vinning av mina val, allvarligt alltså inte någonstans... Så enbart för min skull tänkte han göra det här.
Jag dör, han är bra den där killen. Helt sjukt jäkla bra. ❤ #Lämna mig aldrig.
Så som företaget etablerat sig och växt under dessa 3 år, vi kommer vara kvar i Bålsta och vi kommer hitta världens bästa lokal när det är dags för oss att flytta från Stockholmsvägen men det är inte än. Det är om några år och det finns faktiskt ingen anledning att stressa kring dessa beslut. Det jag måste göra i hela denna verklighet som jag idag har är att hitta en balans mellan mig själv privat och företaget. Kanske också köpa typ 100 rosor till den där Chribbe och krama om sonen extra hårt de kvällar som han inte somnat innan jag hunnit hem från jobbet.
Så tack för denna resa, ögonöppnare och alla underbara människor som jag har runt mig. Ibland kan vissa möjligheter istället göra så att man - äntligen får lite helhetsperspektiv och prioriterar det andra. Egentligen det viktigaste. En själv och sina nära. ❤
Kärlek till er alla, sådär sjukt mycket kärlek! Er Hundtränare & Vän, Sara.