Metoder hit & dit

Det florerar mycket i våran värld till hund, i olika trender kommer olika metoder fram, speciellt när det kommer till träning. När jag började med hund menade man på att de hårda hundarna behöver en hård ledare. Som jag som föll pladask för våra kamphundar/muskelhundar eller vad man nu vill kalla dem fick snabbt lära mig att med dessa hundar behöver man vara tuff, hård och visa vem som bestämmer.

Herregud, tur att man lärde sig bättre om inte annat för hundarnas skull.

"En hård hund har ofta en hård ägare. En mjuk hund har ofta en mjuk ägare."

Vi får de hundar vi skapar mer eller mindre. 80% miljö & 20% arv brukar jag tänka på mellan varven. Lite som en grundsten i alla relationer till de fyrbenta. Så, vi kan alltid med hänsyn till miljön skapa väldigt mycket annat, men självklart med ett tänk kring egenskaper och då hur vi förekommer vissa situationer i miljön där ens hund lever och frodas i.


Exempel; Ska jag se till mig själv som lever med fibromyalgi och har en hund som väger mer än mig, är större än mig och har egenskaperna att kunna bli jäkligt sur om en främmande hund går in i han zoner utan tillåtelse, ja då krävs det utrustning där jag kan hålla honom, släcka ut situationer snabbt, utan konflikter och stök. Förekomma, miljö hand i hand med egenskaperna.


Min Delta som gärna bubblar upp i en mix av stress & vakt får man pausa, klappa på, gå före och nästan skydda henne mot den stora världen som ibland kastas över henne som myrornas krig på TVn en sen lördagskväll. Numera räcker det med uppstöttning en minut eller två innan hon blommar ut till hennes vanliga "jag" men utan den uppstöttningen svämmar livet över för henne.


Effie tar själv stöttning och gör detta genom små, små signaler. Som igår utanför Hundsimmet när två hundar kom ut och var lite verbala. Då satte hon sig ner med sin fluffiga rumpa på mina fötter och satt där med hennes huvud under min hand. Behöver hon göra det för att smälta situationen får hon göra det - enligt mig.


Lykka jobbar vi fram ett mod hos, ett mod som jag i vissa situationer kanske inte vill ha men som hon behöver för hennes egna välmående. Så att den där osäkerheten inte senare knäcker henne behöver jag få fram ett mod där jag vet att jag senare i vissa situationer istället behöver förekomma. Men vad gör det om den där blygern istället kan bli ett stolt lejon?




Alla individer är olika och behöver vägledas lite olika. Men med respekt och kärlek - alltid. Vi får inte glömma att de delar samma känsloliv som oss. Har vi tvåbenta rätt att hitta oss själva och formas till våra "rätta jag" så har hundarna också det. Men vi som tränar hundarna, lever med dem har ett ansvar i att lära känna våra hundar. Alla deras egenskaper och forma miljön så gott vi kan till deras fördel.


I ens jakt på kunskap och kanske också i ens okunskap är det lätt att trilla över metoder, sådana där fyrkantiga som placerar alla i ett fack och nu hör jag en hel del av mina kunder om Amichien Bonding. Så jag började leta lite över våran kära internet efter info om just detta. Möts av meningar som nedan:



"Hunden har lämnat vargflocken men vargflockens instinkter har inte lämnat hunden."

"Varje vargflock består av ledare och underordnade. De ultimata härskarna i flocken är Alfa-paret som står högst i rang."


"Alla problem vi har med våra hundar är rotade i deras tro att de, inte deras ägare, är ledare för sina speciella flockar."


-Börja uppträd som en ledare

- Ignorera hunden

- "Förbjudna områden"


1) Ju mer jag läser om denna metod, desto mer ont i magen får jag. - Jag vill kräkas.

2) Hunden är ingen varg - Hunden är en hund.

3) Nästan alla studier på vargar är på vargar i fångenskap - Alltså inte i deras rätta miljö. Tips till den vetgirige; Läs boken "Vargattacken."


Låt mig vara övertydlig. Vi når aldrig resultat i våra relationer genom ignorans, härskartekning och bestraffelser. ALDRIG.


Bortse från hund och tänk lite human. Behandlar vi våra barn såhär? Våran partner? Våra kollegor? Våran sambo? Nej. Så tänker vi hund. Som faktiskt är en annan art. Men där vi bestämt att de ska dela livet med oss. För det här har inte hunden bestämt, det har vi bestämt. Inte dom. De behöver vara delaktiga, de behöver ha tvåbenta som är lyhörda, som lär sig deras kommunikation och att man blir så sammansvetsade så att man lever tillsammans i en relation. Att man tillgodoser deras behov i träning, stimulans, mat och ben. Närhet och att de får vara delaktiga i livet med oss.


Och till det absolut viktigaste, som jag pratat om i timmar på jobbet på våra hundkurser, privaträningar, rehabiliteringar, yrkesutbildningar, hunddagiset.. Vi är inte hundar. Vi kommer aldrig bli hundar. Vi är deras flock men vi är inte deras art.

Om du bestämmer dig för att morra på din hund så tycker bara din hund du är riktigt konstig, obehaglig eller till&med i värsta fall så tappar den all tillit till dig. Klart du får en reaktion, jag skulle också bli rädd och omskakad om någon rycker tag i mig på gatan och morrar så spottet yver i ansiktet på mig. Antagligen skulle jag hamna hos en psykolog för att bearbeta traumat. Men vi gör det här på hundarna för att...? Hundarna gör så? Men.. Vi är ju inte hundar..


Jag älskar folk som är kritiska som vågar ifrågasätta och tänka själva. Som kan diskutera och faktiskt fundera igenom det som ibland florerar där ute. För vi har metoder, vi har trender som florerar i en värld där hundarna inte kan prata för sig själva, där vi har all makt över dem. Ganska läskigt egentligen va?


Jag har när jag varit tonåring också kastat mig ner i olika metoder men 20 år senare inser jag att det handlar inte om metoder. Det handlar om individer, det handlar om känsloliv och hur vi med våra hundar tar oss över vissa trösklar och på vägen stärker upp relationen så att vi kan fortsätta njuta av att ha varann i våra liv. Tillsammans.


Så våga vara kritiska, våga ta upp dessa saker till diskussion och TACK till alla mina fantastiska kunder som berättar vad ni trillar över, vad som florerar där ute så att vi tillsammans kan prata om de olika metoderna som florerar, fördelar, nackdelar men också vad som är det viktigaste i slutet av dagen. Välmående, hos både hund och ägare men mest dessa två tillsammans.



Er Hundtränare & Vän, Sara Viforr.



169 visningar0 kommentarer