I en vanlig relation mellan oss tvåbenta pratar vi väldigt mycket om kommunikation, vi lär oss tidigt att det inte bara är en utan två som skapar relationen samt hur den formas. Att man själv måste anstränga sig för att se till så att kommunikationen blir rätt. Barn får lära sig att för att få kompisar behöver vi våga oss fram och prata. Vi vet mer eller mindre om hur vi ska föra oss i det kommunikativa kring varandra.
Sen skaffar vi djur. Och tycker att de ska förstå oss. Endast. De ska bara lyda, de ska bara göra rätt och de ska veta, sådär från start.
Ensidig kommunikation som ska underkuvas och mötas utan konstigheter.
Eller det kanske är väldigt mycket konstigheter i ovan skrift att vi ens kräver den förståelsen från ingenting. Med en annan art för det första. Som inte alls förstår svenska, engelska eller något annat av alla våra konstiga språk. Att de bara ska förstå. Sen om de inte gör det så är det fel, på dom.
Vi backar tillbaka till humansidan och tar klyschan; Respekt ska förtjänas. Inte bara fås. Eller att vi bygger upp relationer. Det fina, att vi lär känna varann.
Självklarheter eller hur? För oss tvåbenta iallafall. Där vi inte dominerar varann. Iallafall inte i en sund relation.
Vet ni, jag träffar på så många hundar som beskrivs som monster. Ouppfostrade as rent ut sagt. Och när de trampar in här så är det så enkelt att de bara inte förstår. Hundarna i sig behöver inte hjälp utan alla runt om behöver lära sig hur de ska kommunicera med deras hund. För jag lovar, alla dessa galningar har inte varit galna, inte i mina ögon iallafall. De har bara inte blivit förstådda och inte heller har de fått hjälpen att förstå vad det är man vill. De är inte dumma, eller ouppfostrade. De lever endast i en helt hjälplös bubbla som man måste ta sig igenom, omvårda och hjälpa framåt på ett snällt och respektfullt sätt.
Vi får inte heller glömma att hundarna (hur mycket vi än vill) så föds de inte och bara kan vårt språk eller hitte-på regler. För att få dessa fantastiska djur att jobba med oss behöver vi jobba med dom först. Vi måste anstränga oss, lägga ner tid, engagemang och lära oss så mycket vi bara kan om dom som art, ras och individ. Att aldrig glömma att vi tar hem ett djur, inte en människa och vi behöver boosta upp vår informationsbank om dom för att förstå vad de säger. Vi har den möjligheten att lära oss så mycket vi bara kan via böcker, kurser och hos utbildade hundtränare och det är faktiskt vår skyldighet om vi väljer att ha dessa djur. För deras skull, för våran skull och för hela samhället runt oss.
Utdelningen av detta jobb är alltid fantastiskt. För när vi gör jobbet så blir det magiskt.
Kommunikation sker varje dag i fler former än vad vi ens tänker på och jag vet att vi kan kommunicera med våra djur också men för att få till finliret i kommunikationen med andra arter behöver vi veta vad vi säger med våra kroppar, hur tonläget i våra röster påverkar dom och alla deras olika sätt att föra sig, kommunicera och varför de agerar som de gör i situationer där vi kanske önskar att utfallet vart något annat. En osäker hund springer inte alltid och gömmer sig bakom en sten som vissa av oss tvåbenta gärna skulle göra. Den kan blåsa upp sig och ta i från tårna - för säkerhetsskull. Den där hunden med massa pondus är ofta den som jobbar i det tysta, tar hand om de andra och medvetet väljer sina strider. Hunden som alltid är så himlans glad är kanske faktiskt inte alltid glad, den kan vara så stressad så att all energi alltid går åt till att vara uppe i det blå. Utbränd. Den tråkiga hunden är i många fall den mest balanserade hunden man kan hitta.
Lär er så mycket ni bara kan så att hund-läsar-glasögonen kan åka på och så att ni snabbt ser vad de förmedlar för att kunna kommunicera rätt tillbaka. Vägleda rätt istället för att kuva och bryta ner. För det är aldrig deras fel. Det är vi. Alltid. Omedvetet oftast. men fortfarande, inte dom.
För vi är inte samma art. Det ska vi ha respekt för och ta till oss, varje dag.
Som jag säger här på vårt hunddagis. Dom ska aldrig bara komma in och styras av oss. Det är vårt jobb att arbeta fram en relation så att de tycker om oss, respekterar oss och vågar förmedla alla deras känslor - högt som lågt. Det jobbet ligger på oss. Inte dom. Varje dag. Varje hund. Alla fyrbenta som kommer till vårt hundcenter förtjänar den respekten. Inte tvärtom. Den lärdomen borde finnas hos alla som väljer att ha djur. Oavsett art som vi delar våra liv med så behöver vi engagera oss i dom för att de ska kunna engagera sig i oss. Kommunikation med en kunskapsbank i ryggen. Det är grejer det. Det skapar magi. ❤
Comments