Som vanligt händer det grejer här i bakgrunden och häromnatten slog det mig att på dessa 4 år har det hänt saker som för andra inte sker under en hel livstid. Jag inser att jag faktiskt har en karriär inom hund vilket ärligt känns konstigt att skriva ner i ord då Karriär för mig är klackarna i taket, fina väskor och glansiga kontor. Inte sitta i bilen som en dåre fram och tillbaka mellan kunder, hunddagis, yrkesutbildningar, kliniker och annat smått och gott.
Men jo, det är faktiskt en karriär. Det jag för många år sedan kallade för ett "Hitte-på-jobb"
Ni hör. Fördomarnas fördomar slog jag tydligen hål på själv. Och det är med nyfikna ögon som jag följer hela Hund Sverige både på privatsidan som yrkesmässigt.
För det känns som att vi nu kliver in i en helt ny era. Både med antalet hundar som finns i vårt avlånga land men även hur många hittar vägar för att livnära sig på att hjälpa alla dessa hundägare. Många på deltid men antalet heltidare ökar där med.
Vilket jag även ser på våra yrkesutbildningar via Karisma. Vilket engagemang vi har bland våra elever och för varje diplom som jag skickar ut känner jag en stolthet som är obeskrivlig. Den kunskapen de tar med sig ut i verkliga livet med oss lärare som hjälp under deras resor, ja magiskt. Precis som jag vrålar ut på vissa kurser där deltagarna briljerar i samspelet med hundarna. Det är magiskt.
Det är inte alla som får uppleva att hela dagar av ens liv har mening. Genuin mening.
Jag har fått uppleva det, jag upplever det varje dag. Inte alltid med ett leende på läpparna. Idag forsade tårarna i bilen. Katastrofal ångest i ett case där jag inte kunde göra mer i beslut som inte låg tungt i mina händer. Men jag tänker att om jag bara alltid gör vad jag kan, hoppas jag på att det kanske hjälper någon annan där ute 2bent som 4bent. Att kunna inspirera, coacha och hjälpa. Det är mitt mål i alla val jag numera tar i verksamheten.
För vet ni, jag vill tro att vi alla har våra olika super krafter men att man bara måste hitta sin egna väg för att få dela med sig av dessa krafter. Att vi alla är här av en anledning och att vi alla faktiskt kan bidra till en bättre värld och att om vi bara gör vårt bästa kommer alla bitar tillslut falla på plats. En pusselbit i taget tills man ser motivet i ens helt egna tavla.
Vi mår inte bättre genom att kliva över lik för att nå våra mål, inte heller genom materiell prestation eller göra saker för att andra vill. Jag precis som många, många där ute har försökt. Det tynger ner en, äter en och skapar beroenden av mer, mer, mer tills det inte finns något mer att ge. Tills allt av en själv är borta och förvirrat försöker man lappa ihop sig själv igen. Det är inte värt det.
Men jag vet att det har varit en resa att komma hit där jag idag är, mest mentalt men också ganska många trösklar rent praktiskt. I början kan det kännas omöjligt men det är en förändring i taget tills man står och faktiskt känner lycka över valen man tar, livet man lever och tryggheten i sina egna värderingar. Våga se på sitt liv med nya ögon, med modiga ögon.
För att kunna möblera om när det behövs.
Precis det här behöver jag ibland påminna mig själv om, varför jag gör det här, varför jag lever som jag gör och vad jag kan bidra med speciellt de där dagarna när tårarna rinner. För hur romantiserat detta jobb än är utåt så finns en baksida som kan vara tuff & tung att hantera, privat som yrkesmässigt men som jag vet också är en del av resan. ❤
Så jag kastar på mig hörlurarna, höjer volymen och låter "Make the world move" med Christina Aguilera gå på reapet medans jag lägger vikt på allt det fina vi skapat, på all glädje jag får ta del av och det som driver mig framåt i resan jag gör. ❤
Tipsar er vetgiriga om Johannes Hansen. (grym mental rådgivare.)
& önskar Er alla en fantastisk dag med massa härlig energi runt er.
Er Hundtränare & Vän. Sara Viforr
Comments