Har du någonsin försökt se på ditt liv objektivt? Alltså lite sådär distanserat och verkligen syna livsvalen en aning? Jag gör det ibland. För att endast inse att man nog skulle kunna göra en ganska knäpp realityshow av det där livet, vårt liv. Familjen annorlunda 2.0, ironiskt nog erkänner jag nog denna status.. Låt mig förklara;
Jag tycker fortfarande att allt innan lunch är morgon. Och att middagstid utan problem är runt 23,00. Funkar som bäst när jag har en dygnsrytm som en 17 åring som skolkar från skolan liite för mycket. Till mitt försvar ligger mina arbetstider mig gott om hjärtat och gör så att denna typ av dygnsrytm typ är ett måste. #Hundtränare Jag får aldrig sug efter fler barn. Men så fort hundarna rullat över den där tröskeln på 12 månader i ålder så sitter jag i smyg och googlar valpbilder på diverse raser. Ja, Chribbe har satt ett max tak på antal hundar i detta hem. Tydligen är det ett antal på 4a stycken. Man vet att man är efterlängtad av familjen när man kommer hem till ett gäng hundar som ylar ikapp i olika toner, vissa brölar (Delta & Lykka) medans malamuterna håller skönsång (läs; Vargyl-sång) så att alla grannar hör när man kommer hem.. Sjunger jag med? Ja, ibland. ;) Jag har allt för många kvällar i veckan när jag smyger iväg med bilen för att åka ner till hästen... För att säga Godnatt.. Pussa på mulen och ge han en liten godisbit. (Senast ikväll...) Helt normalt om du frågar mig.. Kunde jag ha honom i sängen skulle jag ha det. Check.
Alla bilturer i min bil innehåller gangster-rap. Helst svenska, sådär riktig orten rapp från 2006.
Rullar in på dagis och sjunger med Ken Ring, helt normalt som 32 åring. Barnet säger något om dålig musik, mamma höjer volymen. Varje dag, varje gång. Ibland gästar jag på James aktiviteter, (alltså de få gånger jag är ledig när alla dessa saker är), typ som idag. Fotboll 08,00. trodde för en sekund att jag skulle ramla ihop där på gympagolvet, kippandes som en fisk i brist på kaffe. Överlevde med råge och sladdade in på macken minuter efter att fotbollen hade slutat, knäpper inte ens av barnet bältet.. "Vänta i bilen mamma MÅSTE ha kaffe!!!!"
Kände mig ungefär som Delta i denna bild ungefär hela morgonen medans han sprang runt i sin pumpa styrsel...
Den perfekta daten för mig är antingen tränandes med våra hundar, en tripp till stallet eller typ de sunkigaste kläderna man kan hitta i garderoben - hämtmat och netflix. Då är jag klar. Nykär igen och fjärilar i magen. Skit i fin restauranger och shopping, ge mig djur, lite skit på brallorna och en dos skräpmat. En kanna kaffe också, då jäklar händer det grejer.
Skämt åsido, en ganska stor dos ironi blandat med ren och skär sanning. Vi lever ett konstigt liv. Långt ifrån den vanliga fyrkantiga mallen. Men alltså, Livet med fyrfotade. Älskar, älskar, älskar det. Inget får mig att bli så glad, (gråhårig & sårig ibland efter diverse olyckor..) Lycklig in i själen som dessa djur. Att få dela dagarna med dom, få utvecklas med dom, lära mig mer om dem & få blomma ut till den person jag är i denna galna, konstiga familj. Jag är så tacksam över Christian som är med i denna cirkus, att vi gör allt det här tillsammans och att han (faktiskt) låter mig sväva iväg i min egna bubbla lite för ofta. För det gör jag och det är inte alltid jag har briljanta idéer. (Hemlis; säg inte till någon..) Jag blir stolt över lilla James som springer runt här hemma som en annan Mowgli.. Helt ärligt; han har växt upp med tre(!) malamuter som han styrt runt på en nivå som inte ens jag har klarat av. Det är ganska coolt faktiskt när man bara är 2 år som han var då. När jag blir stor vill jag typ bli som James. No joke, han är typ min största idol mellan varven. (Inte när han vägrar gå till bilen när vi är sena som vanligt, men annars ja, as cool unge.)
Idag sprang han med Lykka mellan åkrarna, tillsammans sprang dem där sida vid sida för "Hon behöver faktiskt tränas mamma!" Så ja, då fick väl lilleman på 5 år träna henne i följsamhet och inkallning medans jag och Delta tog en egen trevlig promenad. #Livet på landet.
Men allt det här det är inte en dans på rosor. Läs inte det här och tro att vi bara lallar runt på rosa moln och att ni ska testa på att fylla hemmet med djur av olika arter, flera företag och ett barn. Att leva & jobba med djur på den här nivån är 80% skitgöra och 20% sväva på moln. Men utan skitgörat får man inte de där sista procenten. Det blir som en galen drog som man gör allt för. Så de stunder jag kikar på vårt liv, mitt liv sådär på riktigt inser jag att ja, vi är galna, helt jäkla galna. True story. Jag har dragit igång ett livsprojekt på en nivå som jag aldrig trodde vi skulle nå och som vi inte heller bara kan skaka av oss när det blir jobbigt. Men det är värt det, inget annat än det här vill jag ha och som Chribbe brukar säga; Det händer ju grejer! Det blir ju i alla fall inte tråkigt. ❤
Kram på er alla och hörrni, glöm inte att skratta där ute. Till&med misären går att slänga en hög ironi över så känns det lite bättre & jag lovar att bjucka mer på sådant till er. ❤ Bästa kvällen till er alla, tvåbenta som fyrbenta! //Er Hundtränare & Vän, Sara Viforr.
