Just nu känns allt lite overkligt. För det kändes lite som att vi alla tog ett andetag och slappnade av efter hela pandemin och man började se ljuset i tunneln igen, så gick det typ en kvart så blev det krig. Folk flyr för deras liv, kämpar för deras land och ser deras hem förstöras framför ögonen på dem.
När saker som detta händer så nära känns alla ens egna problem jäkligt fjuttiga. Vem är jag som svär högt över dieselpriserna, elen och att ungefär alla kostnader numera tickar uppåt. Att jag inte får ihop "min tid" & vill ha en kväll på soffan framför Tvn med lite god mat.. Realitycheck delux i en tid som denna. Vi lever, vi har inte behövt lämna hem, djur och familj i ren flykt. Vi är säkra och har tak över huvudet.
Frågan nu är mera hur man hjälper alla dom andra? Hur kan vi sträcka ut en hand och finnas där för de som förlorat allt?
Jag ser eldsjälarna i kommunen och bland bekanta. Som öppnar deras hem, fyller bilar med saker, kör och lämnar, hämtar djur, familjer och hands on hjälper till. Inspireras av dessa fantastiska människor och vill skicka en hejdundrande TACK till alla dem!
Men i en tid som denna känns det konstigt (och lite fel) att åka hem och fira saker, som den där ordförande posten som jag nu sitter på via vår branschorganisation Sveriges Hundföretagare, vilket är väldigt stort i våran hund-värld som jag är i och jag kommer göra allt jag kan för att förtjäna platsen som jag fått. ❤ Men det känns fel att fira lika som att det känns fel att oja sig över att man inte hann med det där lilla extra i träningsväg med djuren just den veckan, eller att pynta hemmet med lite inredningsdetaljer och att man nu sitter och planerar semestrar till de anställda så att alla får chansen att mysa runt på en strand med en kall drink i sommar. För oss är det en självklarhet och ja, vi ska njuta av våra dagar lika gärna som att man såklart ska få lyfta sina egna problem som man har. Men visst blir det blir ganska snedvridet om man lyfter på blicken och blickar mot det som händer utanför vårt lilla land?
Just nu hoppas jag på att kriget väldigt snart tar slut. Att Ukraina får möjligheten att bygga upp deras fina land igen och att familjerna snabbt hittar hem till varandra igen. Att alla får en chans att landa, andas och hitta tillbaka efter dessa år i osäkerhet. Fram tills dess får vi alla göra det vi kan, sprida kärlek och värme, hjälpas åt och inte ta våra liv för givet. ❤
//Er Hundtränare & Vän, Sara Viforr.