Så vad gör vi om dagarna egentligen? Vi på hundcentret som dagtid alltid är ett hunddagis. Jo vi går ut och går med hundar. Byter vatten, skurar en boxvägg eller typ 45 väggar. Tar ut en till hund (eller typ 15) och går. Plockar lite bajs & går lite till, går, går, går. Typ 10 tusen steg innan man ens vaknat till liv. Dricker kaffe. Massa kaffe. Svarar på ett samtal, ett mejl i farten, skurar en vägg till. Tränar en hund, klappar på en annan, tar ett till litet varv i huset och dricker lite mer kaffe. Skotta lite snö, sanda när det är isgata och klippa lite gräs, ungefär en miljard vändor under sommaren. Rycka ogräs och kalka ur hundrastgårdar.
Idag fick jag feeling. I solen drog jag av mig hoodien och en blekfis tittade fram under tröjan. I ett sådant där snyggt litet linne som visar alla halvdassiga och gamla tatueringar gled jag runt med gräsklipparen i solen. Kände mig som 16 år igen och jobbade på brännan. Tills haglet kom. Som ett brev på posten. Hagel & spöregn. Trampade i hundbajs, svor som en dåre och bara vägrade sluta klippa tills jag vart klar. Körde på en rot som nästan tog sönder hela klipparen (som egentligen är Chribbes och som jag smög in i bilen då jag fortfarande inte köpt en egen klippare till hundcentret. Fick igång den igen och klippte klart i stormen som var. Kände mig INTE som den coolaste bruden i stan längre utan mer som en dränkt, arg, katt.
Gräset klart och in i huset. På med tröjan igen och ut med hundar 10 varv till.
Sen lämning av hundar samtidigt som man storstädar huset och där vid 6 på kvällen var huset tipp-topp, kvällens kursdeltagare trillade in och solen tittade fram. Magiskt.
Jag älskar mitt jobb. Även om det är annorlunda, mycket slit och tungt jobb mellan varven. Jag har valt att ha en en verksamhet som rullar på minst 12 timmar per dag 6 dagar i veckan och vi är ett litet gäng men som vi skrattar, varje dag och på något konstigt sätt känns det som att dagarna har en genuin mening. Att dagtid få dela sin tid med fyrbenta är energi och kärlek, för mig. Att kvällar & helger få arbeta med coachning på humansidan för att där emellan få vidareutveckla sitt egna företag. Det är en wow känsla även om man mellan varven dränks i hagel, trampar i hundbajs, kämpar med siffror och strategiskt behöver planera framåt alltid. Men mitt i allt får man dra av sig tröjan och steka i solen, köra lite freestyle med en dagishund eller ett kort lydnadspass med en annan. Helt enkelt njuta av ens stora kärlek och intresse här i livet.
Att sedan få åka hem till nästa gäng, både tvåbenta som fyrbenta. Lyckan. Så otroligt lycklig över att jag äntligen hittat hem - i livet. ❤
Det tog en stund innan jag hittade rätt väg men nu finns ingen annan väg än denna framåt.
Tack livet för alla toppar som dalar och jag ser fram emot allt som komma skall!
