Något jag är lite lätt fascinerad av är hur dessa djur verkligen tog mitt hjärta med storm, redan som liten. Hur jag fortfarande när jag kollar in i ögonen på dessa djur bara känner värme i mitt hjärta. Hur jag fortfarande kommer hem, ser min fyrbenta lilla familj och hjärtat bara svämmar över av kärlek. Dom är allt. Dom är hela mitt liv och en stor del av min identitet. Och jag tänker ofta hur livet skulle se ut utan dom. och som jag sa i podden med Gurgin, allt tappade mening när Amy försvann, när hela bilden av hund raserades.
Känslan höll i sig länge efter att hon försvann och jag pausade mitt "djur liv."
Det fanns ingen mening. och jag gick in i ett mörker som mina närmsta kämpade med att dra mig ur i skräcken att jag en dag bara skulle ge upp. Tack för att ni inte gav upp på mig och räddade mig ur allt det där hemska. ❤
Det kanske är ohälsosamt i mångas ögon.
Att man som person fyller något tomrum med dessa fyrbenta. Att man borde hitta sig själv, i sig själv.
Jag landar dock i att jag är dom och dom är mig. Ohälsosamt eller inte så gör de fyrbenta mig hel. Oavsett om det är hundarna hemma, hästen som betar i hagen eller kunderna som jag träffar varje dag. Min mening är det här. Min identitet går hand i hand med dom. Hela det här livet ger mig ljus i tunneln varje dag.
Har aldrig trott på mirakel Känns som det alltid finns en hake Och vet ju att såna saker bara händer i sagor Men när du ser på mig sådär Finns inga men, inga frågetecken - "Dopamin" Maja Amcoff
Jag har under många år fått höra att det här med djur är inget att hålla på med. Inget att satsa på. En Hobbie. Som också bör pausas mellan varven. Så att man kan fokusera på det viktiga. Jag vet också att åsikter som dessa florerar vilt där ute till ungdomar med stora drömmar, till dom som kämpar för att hålla i deras dröm. Och jag kommer alltid, alltid peppa de som är som jag var. De som drömmer stort och har ett bankande hjärta för saker utanför våran tråkiga norm. Som möts av kritik och trångsynta människor. Och den där mallen som så många tuggar runt i, den passar inte alla. För många av oss är den tråkig och ger ren ångest. För precis det är mallen som så många lever i för oss som drömmer om annat.
Så till er som kämpar i era drömmar, som får höra att ni borde gå en annan väg. Dröm stort, kämpa er dit och släpp aldrig den där drömmen. Aldrig. Men var realistisk i er väg framåt. Gör det som krävs, med svett & tårar. Hitta er själva oavsett om det är med hjälp av fyrbenta eller något annat. Hitta ert Dopamin i våran fantastiska värld som vi lever i. Nöj er aldrig och omge er med människor som tror på er, hela er, från topp till tå.
Klyschigt eller inte, vi lever en gång. Ta vara på ditt liv och skapa din egna saga med toppar & dalar. Det är det minsta vi kan försöka ge oss själva. Vår egna berättelse. ❤
