Hon säger att hon förstörde sin första hund totalt med belöningsbaserade metoder. Att hundar som får leva utan disciplin riskerar att dö. DÖ. När jag såg denna debatt svor jag högt i stolen, ramlade nästan av den i just hennes kommentar ovan. Eller att allt kan skada en hund. Tex. en Hand. Ja, speciellt om man väljer att slå hunden. Då är det verkligen en hand som gör den illa.
Dramatiskt värre.
Så låt oss ha en diskussion om de strikta, hårda metoderna kontra den mjukare sidan.
Eller det faktum att jag förstörde min första hund, sådär galet rubbade sönder hela hennes värld. Med hårda metoder. Så att hon fick magsår och aggressionsproblematik av smärta, social stress och omriktade beteenden. Som jag skapat med just disciplin och ledarskap.
Som jag vill gå tillbaka till 16åriga jag;et och säga - Lyssna inte på dessa dårar och följ ditt hjärta. Du vet bättre.
Jag hade inte kunskapen då, hjärtat absolut. Men jag gjorde som de andra sa. Jag insåg annat när hon blev sjuk, riktigt, riktigt sjuk av det jag hade utsatt henne för länge. Idag vet jag efter massa utbildningar, arbete och erfarenheter vad den sociala stressen skapar och vad omriktade beteenden kommer ifrån. Vad Stress skapar även i relationer. För att förstå dessa termer så måste man ha viss kunskap om hunden som art, ha respekt för alla de studier & forskning som tagits fram senaste 15 åren av beteendevetare, etologer och veterinärer. Och en dos verklig livserfaren av inte bara hund utan livet.
Vi slår inte våra barn i krislägen - Vi vägleder dom.
Vi slår inte våra anställda i en omorganisation i stress, Vi uppmuntrar dom, stöttar och tar fram olika alternativ. Som chef jobbar man med coachning och personutveckling i sina team där vi pratar personal. Som lärare jobbar vi med att förmedla kunskap och inspirera. Som politiker arbetar man (oftast) som ett språkrör för folket och våra relationer bygger vi upp med kärlek, empati, omvårdnad och respekt varje dag.
Ledarskap behöver inte vara dåligt. Bra ledarskap är i många fall en trygghet. Men vi alla har nog upplevt en riktigt dålig chef kontra en bra. Samma sak med lärare och instruktörer - Vissa har det, vissa har det inte.
En underbar förälder strör inte bara pengar och glass runt sig utan de bygger upp relationen till deras barn och använder sig av kärlek med en dos av vägledning först. En förälder som använder sig av psykisk och fysisk misshandel bryter ner individer och kommer kanske en dag stå ensam kvar då barnen vänder denne ryggen åt. Så vad vill jag få fram gällande ledarskap oavsett form; Att Rätt ledarskap är bra, att fel ledarskap knäcker individer & känslolivet. Att jag personligen tycker att det faktiskt är lite svart & vitt i ledarskapsfrågan. Och ska man hålla på med det här med ledarskap oavsett om det är på jobbet, i krissituationer, människor eller djur så ska man ha lite erfarenhet och kunskap gällande psykologi i ryggen.
Tillbaka till hund. Hundarna som vi har i vårt samhälle föds inte och väntar inte på deras chans att ta över, dominera eller bita oss. Inte en chans. Fråga er, ta över vad? Tvn? Vår fina matta i köket? Bilen? Lägg av. Nej, tillbaka till lugnet. Bort med de tankarna. Skaffar vi hund med det tänket i ryggen undrar jag då varför man ens vill ha en hund? För att utöva makt? För att bevisa något annat? Varför? Nej, här kommer den romantiserade bilden in och då med rättvisa; att hundar har vi skapat under flera tusen år och format så att de kan vara ett verktyg i vår vardag, ett beskydd och närhet. Sällskap till oss. Fantastiska djur som vi domesticerat under flera tusen år.
Sedan kommer vi till nästa sak, problembeteenden. Att vissa hundar faktiskt biter, försvarar saker, mat, familjemedlemmar. Där har vi människor från start ett ansvar och vi kan börja med. Val av ras. En hund som är avlad för att bo ute, röra sig över stora områden varje, varje dag kanske inte är lämpad att bo i en lägenhet mitt i stan. Eller en ras som vi tagit fram för vakt och som trivs med en tvåbent i sin vardag kanske inte mår bra av att bo i en stor familj med massa gäster i ett villaområde. Efter val av hund/ras/egenskaper när man skaffar sig en hund kommer man till nästa sak; Kunskap hos hundägare. Vi behöver ständigt lära oss mer och vi alla är gröna någon gång i våra olika intressen. Var ödmjuk inför detta och samla på er info. Men RÄTT information i denna djungel som idag är. Vissa "problembeteenden" ploppar upp pga. överstimulering, pga. okunskap hos hundägarna. Och problemhundar kommer inte bara över natten, det är oftast en resa som hundarna går igenom innan alla dessa beteenden framkommer. I många fall pratar vi faktiskt ren smärta, rädslor eller trauma. Hur trevlig är du mot din omgivning om du har ont? Jag kan erkänna att jag är ett monster mot min familj när jag är sjuk, en ren bitch är jag då. Erkänner. Punkt. Upplever du din hund som plötsligt "problematiskt" Sök er till en veterinär som jobbar hand i hand med en duktig hundpsykolog! OBS, OBS(!!) - Utbildad hundpsykolog.
Vad skapar vi med Negativ förstärkning, obehag och för strikta riktlinjer i en vardag som egentligen borde vara lätt? Jo, först rubbar man relationen helt till sitt djur. Tilliten finns inte där och ägaren som borde vara hundens stora klippa och trygghet i livet blir ett obehag och många djur agerar då i rädsla. Steg två är vad som sker i det inre hos djuret, stresspåslag, inlärd hjälplöshet (att inte våga kommunicera och stänga ner känslor samt annars naturliga reaktioner). Steg 3 kan leda till omriktade beteenden och ångestbitare.
Hamnar man på steg 3 är det ett rent helvete att ta sig ur utan rätt hjälp. Tro mig, jag har gjort denna resa själv under min tonår.
Där och då hamnar man i ett läge där man kan ta två vägar. Antingen kör man på hårt och trycker ner denna individ tusen meter under jorden eller så erkänner man sina egna misstag och börjar om. Svälj stoltheten och förtjäna er relation. Jobba fram tilliten, bygg upp hundens gnista, livsglädje och arbeta som ett team framåt.
Med kärlek och omtanke i varje steg.
Jag och en nära vän till mig brukar alltid ställa oss frågan "För Vems Skull?" I lägen där man måste arbeta på lite annat sätt än det normala skruvar vi fram och tillbaka på hur vi tänker i ärendet, gällande hundens problematik, flock osv. I slutet ställs alltid denna fråga. För vems skull?
Är det för min skull? För mitt Ego? Kundernas välmående? Eller är det för hundens skull?
Vi har så otroligt mycket kunskap idag & vi vet bättre. Faktiskt. Men ibland räcker inte kunskapen till och känslorna tar över. Jag har förståelse för det och att alla kan göra fel. Dock är det skillnad på att göra en miss och varje dag handha djur, barn, individer på detta sätt. Låt inte denna fluga som nu uppkommit över media & sociala medier skölja över all den forskning som tagits fram världen över under så många år gällande känslolivet hos våra djur och hur vi kan nå samma mål utan att ta till hård disciplin.
Ställ er alltid frågan; För vems skull? När kunskapen inte räcker till sök upp oss verksamma i landet som faktiskt arbetar med problemhundar, arga hundar, rädda hundar - hundar i alla dess olika känslor - som har erfarenhet och är utbildade. Vi hjälper er utan kedjor, utan tillhyggen, utan att slåss och vi med respekt för relationen mellan ägarna till hunden tar er framåt utan att knäcka någon på vägen. Vi finns här ute och vi tar emot er med öppna armar.
#KärlekFörst //Er Hundtränare & Vän Sara Viforr ❤
Dipl. Hundpsykolog, Hundinstruktör, PTSD & traumabehandlare, Dagisföreståendare. Lärare på Karisma Utbildning & Ägare av Passout Hundträning (Hundcenter i Bålsta)
Bilderna lånade av Djurpedagogen.