Det kan nog vara lätt att tro att jag inte är för fysträning för våra fyrbenta när man lyssnar på allt mitt TJAT om vila, återhämtning och ännu mera vila. Men jag är en sucker för det här med riktig fysträning för våra fyrbenta. Jag verkligen älskar att köra ut med fyrhjulingen och se hur de jobbar tillsammans, sida vid sida och musklerna får sig en riktig genomgång. Promenader med tunga kedjor, väskor på mitt i skogen, simträning, dogparkour mitt i city. Att se malamuterna efter ett bra träningspass när de ligger ihoprullade som små kanelbullar med svansen sådär över nosen susandes, nöjda, klara. Det för mig är tillfredsställelse. Genuint trötta och nöjda hundar, balanserat med tanke bakom.
Problemet som jag upplever idag är att man lätt blandar ihop ren Fys med mental träning. Ett lydnadspass ger inte samma boost som ett genomtänkt springpass. Nosövningar är GULD men är inte heller samma sak som ett pass på hundsimmet. Jag tror vi är så inkörda på det mentala så att allt blir en grötig blandning där det är svårt att jobba helhet för de fyrbenta.
Det gäller att hitta balansen. Den fina balansgången av det mentala, fysiska och återhämtningen. Denna helhet är också annorlunda för varje individ. Kul för oss nördar, svårt för de som bara vill ha en färdig mall.
Cody är känslig för det mentala. När han blir sådär mentalt överhettad känns det som att han nästan går ner i apatiska lägen. Han får man smådutta med och aldrig glömma det mentala som redan är i vardagen. Fys biten verkar aldrig ta slut för honom men blir lätt ett ohälsosamt beroende som triggar upp han i stress. För att skapa harmoni hos Cody är det fys träning MAX tre gånger i veckan under vintern. Helst 2 ordentliga pass och kravlösa promenader däremellan med någon miljöträning en gång i veckan. Då är han så nöjd så han nästan känns som en mysig golden retriever om kvällarna. Bara glider runt och pussar ihjäl oss alla.
Effie är tvärtom. Hon behöver mer mentalt och lite fysträning och alltid, alltid på hennes villkor gällande fys. Hon kämpar och vill haka på Cody men de där små benen orkar inte riktigt hålla hans tempo och då blir hon istället låg in i själen. Känslig dam som ställer lite för höga krav på sig själv. Så Effie får köra med Cody ibland och vi kör alltid halva passet med henne på släp så att det inte blir för mycket. Lite mindre vikter i väska och kedjor så att det är positivt och alltid, alltid peppa alla hennes framgångar.
Delta är nog svårast med balansen. Jag kallar henne Ninjan av en anledning. För i de lugnaste vattnen... Ja, hon behöver fys och då faktiskt så man får ta i från tårna men den mentala träningen är primärt att hitta lugnet i allt stim och det absolut bästa enligt henne är de långa ridturerna som hon ibland är med på. Då får hon lite mentalt, mycket fys i en miljö som är lugn. Med henne krävs dock allt det här hand i hand med i alla fall 3 strikta vilodagar/vecka. Då är hon min stjärna men slarvar jag kan Ninjan titta fram när man mist anar det. ;)
Lykka är fortfarande så ung, så ny i hemmet så henne är jag inte helt klar med. Men jag tror hon är en kombo av Cody och Effie. Faktiskt. Jag har fått hem en arbetsmaskin med en känslig själ där det mentala ibland slår fel och det fysiska hjälper henne i kombo av mycket vila. Vi får se hur hennes helhet måste se ut för att skapa harmoni & det är nog ett år kvar innan jag helt vet. Spännande med dessa unghundar, att lära sig dom och se hur de utvecklas. ❤
Oavsett ras, storlek, egenskaper på hund så behöver de stimuleras, mentalt som fysiskt men som sagt, genomtänkt, hand i hand med återhämtning och alltid med hänsyn till individ. Helhet, Balans, det där svåra som vi alla kämpar med - med oss själva, med barnen med djuren. Så gör som många av oss andra iallafall för våra fyrbenta, skriv scheman, planera upp eran helhet och ha lite kritiska ögon på vad som är vad. Ta hjälp om ni är osäkra. För tillslut får man till det & resultatet är alltid MAGISKT. ❤
Bästa dagen till er! Er Hundtränare & Vän, Sara Viforr.
