Tänk om man skulle räkna ut hur många timmar man analyserar allt kring sina djur. Ni vet precis som telefonen ibland säger att man varit inne och gjort saker i liiite för många timmar. Jag skulle behöva något sådant för hur mycket tankeverksamhet jag lägger ner på djuren. Okey djuren som är på jobbet, för det är faktiskt mitt jobb. Men de där egna fyrbenta.
Det är löjligt ibland hur jag ältar, funderar, testar och har mig. Det tar helt ärligt aldrig slut.
"Är han lite nere idag, är hon varm, hur känns han, hur går hon, hur ANDAS DEM?!"
Hysterin får en ny nivå mellan varven. Som när jag skulle kolla slemhinnorna på stackars Cody och sliter i hans öga för att sen inse att ja juste, han har inte ett öga på den sidan.. Han är ju enögd.. #Ägarn of the year
Jag har precis, verkligen precis slutat hålla på såhär gällande Lykka. Kanske för att hon numera känns nöjd, harmonisk och sådär på riktigt som en i gänget här hemma. Vi förstår varann, är synkade och då sänker jag garden. Men det tog över halvåret också. Om vi (läs; Jag) ska vara ärlig.
Sen tog jag hem den där lilla hästen. Jag vill tro att det var bra. Eller det var bra, han är ju min nya kärlek i livet. Men jag måste erkänna att jag skaffat mig ännu en puck som jag analyserar över konstant. Dygnet runt. Inget skämt.
Ungefär såhär har jag funderat senaste veckan:
1) Hur ska jag få honom att acceptera spolspiltan utan att det går ut över hans förtroende för mig. 2) Han är lite bitig, är det alla morötter utan motprestation eller är det åldern? 3) Varför slänger han med huvudet när vi rider, är det bettet, tänderna, trötthet, ålder, avmaskningen. 4) Du får INTE f*cka upp det här nu. Blir han galen är det Ditt fel Sara. Ingen annans. Ingen press.
Så, jag har ältat det här i mitt sinne & för alla andra och tillslut kände jag bara.. STOPP. Du. Överanalyserar. Är det så knepigt så kan. det. inte. vara. rätt.
Backade bandet. Började med den där Jävla spolspiltan. Tänkte logiskt. "Motivation. - Mat. Naturalisera miljön - Minska kraven" Så fram med den där jävla hinken med kraft i och.. Gissa vem som gick rakt in i spolspiltan med öronen framåt. Sådär ja. Klappat och klart. Löjligt lätt om jag ska vara ärlig.
Tog nästa puck. Ridningen. Funderade ut vad skillnaden var när han kändes bra och framåt kontra när det blev stökigt. Padden. Den där nyinköpta padden. Bort med den från sadeln och ut i ridhuset. Japp, där var han - sitt vanliga glada jag. Lilla Kompis gillade alltså INTE mitt inköp för nästan 2000kr.. Här har man nästan tagit ut en veterinär för att se vad som är fel.. Så var det den där tygbiten under sadeln.. Bli inte bitter nu Sara, släng in den i skåpet för senare tider & njut över hans vanliga jag.. Andas...
Dessa djur. Man gör allt för dom och lite till. Vänder ut och in på sig själv, sin tid, sin plånbok och gör verkligen allt och lite till för att förstå sig på deras språk, få dem att bli trygga i våran miljö så brukar det bottna i det där enkla, självklara. Men som för många av oss blir det svårt för att vi förväntar oss det svåra. Alltså - det är inte lätt alla gånger. Sen tycker jag att ju mer man lär sig, desto mer funderar man, alltså - krånglar till det. 😂
Så min utmaning till er alla. Backa bandet. Gör det enkelt och njut av era fyrbenta. Bästa söndagen till er! ❤ //Er Hundtränare & Vän, Sara Viforr
