Jag tror jag går igenom någon slags kris. Vill köpa en lägenhet i orten, springa på söder och vingla hem i ett par alldeles för höga klackar och vinka in en taxi i Sthlms betong djungel tidigt på morgonen. Dansa tills benen inte bär en och njuta en av söndag med hemleverans av en trött pizza. 30 års kris eller vad säger man?
Det känns lite som att jag tog studenten 2008 och efter det har jag jobbat. Tränat hundar. Jobbat & jobbat lite mer. Lite som att alla dessa år bara flög förbi där jag bockat av grej efter grej men inom företagandet i olika former. Tuggat på som en dåre, dygnet runt, 7 dagar i veckan sedan 13 år tillbaka. Kanske inte så konstigt att man vaknar upp och vill springa på stan och shotta jäger till musik i någon svettig källare.
Tror vi är lite synkade här hemma, men Chribbe kompenserar upp med tatueringar & när han frågade om vi båda skulle boka tatueringstid flinade jag lite för mig själv. För det är inte bara jag som är less nu. Så ja, vi bokar in lite tatueringar, tar ett glas vin när barnet sover och lever på den där tatueringen en månad eller två. Wild n crazy...
Kanske behövs en fjortissmester, två veckor där man bara festar ikapp dessa år.
Eller så inser man fakta; att man är en trött småbarnsförälder som vill få en paus från jobb, djur och barnet. Vuxenlivet när det är som bäst. Igenkänningsfaktor? Upp med en hand.
Sen vet jag, innerst inne att jag faktiskt älskar mina djur, älskar mitt jobb, älskar min son. Vill inte ha något annat. Att jag igår var helt lyrisk över att få köra freestyle med mina hundar här hemma med musik på, James som skrattade & applåderade. Att få se Lykkas alla framsteg och glädjen över att hon klarade sin första freestyle kedja.. För jag blir löjligt glad, Hoppar och dansar av glädje över en så banal grej som att hon klarade "snurr, snurr, spinn, spinn, back och ligg" i följd 3 gånger(!!!) till musik. Jag blir pirrig i magen bara av tanken.
Sådant här blir inte normala människor glada över. Jag lovar att vissa av er läser och tänker, vadå spinn? Wtf. Tjejen är knäpp. Ja, jag är väl det. Ganska mycket också. Tant till 100% mitt i mina orten gener. Älskar mina rosor, växthuset & kan pilla i hundgårdarna i timmar. Visade vännen igår min lilla odling för fjärilarna. Orkar inte ens skämmas. Jag gillar fjärilar. Mitt mål är fjärilshuset fast på baksidan av vårt hus här i Bålsta.
Hundar, fjärilar, kaffe och en snus. Rebellen lixom. Passout Style. Over n out.
Så en liten kris är det nog nu. Men jag tror inte jag kan vara ensam så jag bjussar på den här. Till alla trötta överarbetade föräldrar som stundtals saknar livet utan barn. Kämpa på. Dansa till musik, svär över livet en skvätt i bilen, klappa en hund och ballar ur lite grann (ibland, när ni kan.) Med en snus eller två. ❤
Kramar från er knäppa Hundtränare & Vän. //Sara Viforr
