När man har barn börjar julen plötsligt handla om något mer, något annat. Om de små. Att förgylla julen för James speciellt iår när han är i en ålder där han pratar, kan göra saker själv och är en helt egen liten individ med massa bus i sig. Ja då blir det något annat.
Typ att prata tomtar och om alla där hemma har vart snälla iår? Enligt James har alla vart snälla, förutom han. Speciellt hundarna. Hundarna har vart snälla. Och nisse. (Hästen, som James tydligen också är jätte rädd för så han vägrar följa med till stallet. Men nisse har vart snäll..) Och varje dag har han frågat om tomten kommer. Sen när väl tomten kom där på julafton så var nog tomten lite läskig. Sitta i knät gick inte. Men klappar gick bra. ;) Julen har vart helt underbar, verkligen. Jag fick lyxen att börja dagen i stallet med de andra som har sina hästar inackorderade & tillsammans tog vi en härlig ridtur. Drack lite glögg och startade dagen i ren terapi.
Sedan var det raka vägen hem där Chribbe och James hade tänt ljus i hela huset. Alla klappar stod redo och vi åt lite mysig jufrukost tillsammans innan vi öppnade lite julklappar. Mös med hundarna några timmar innan vi åkte vidare mot gamla hemstaden och firade jul med god mat och kalle anka resten av dagen. Ingen stress och bara njuta.
Här hemma försöker jag bara vara närvarande. Med hundarna, med hästen och med mina tvåbenta. Trycka på pausknappen och faktiskt vara i nuet. Det är en underbar känsla att pyssla i stallet, rida ut och bara vara med min vita fara. Krama om mina malamuter, ta promenader eller bara vara med dom (som i skrivande stund har alla tre malamuter trängt in sig i mitt lilla kontor och ligger vid mina fötter.. Nära, nära.) Och som igår, när James tyckte att vi tillsammans skulle ligga under soffbordet.. Ja då är det bara att ta en kudde och ligga där under soffbordet med honom och prata om tigrar och monster. Eller om man är ute och hittar en vattenpöl. Ja då hoppar man i den med James. Så är det bara och jag njuter av våra galna stunder tillsammans. Inga konstigheter. #Livet med en 3 åring.
Det må vara årets tråkigaste väder ute, luftfuktigheten toppar nivåer jag aldrig sett tidigare denna årstid och träningen med malamuterna står tvärstill. Men som min gamla chef alltid sa; "Det handlar om mindset" så jag försöker att inte vara bitter, försöker se andra sidor... Typ att jag faktiskt inte fryser när jag är ute och pysslar och att malamuterna helst av allt bara vill vara inne och bli ompysslade och att jag nu har haft soffhäng som kan sammanfatta hela året haha. Ledigheten rullar på och vi alla samlar energi inför 2020 som jag så ser fram emot! Nytt år - nya möjligheter men först; hänga med fyrbenta och en liten 3åring.
Kram på er där ute och glöm inte att ta hand om varann i hela livspusslet. ❤
댓글