Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta för tillfället, kanske bäst att skratta. Huvudet upp och fötterna ner, ungefär där är jag just nu.
Lite som när jag var förbi macken för att ladda på dunken med bensin till gräsklipparen och jag fick verkligen inte upp korken. Där stod jag och kämpade, svor, sparkade på en sten (dramatisk som man är) och fram kommer en kraftig man med sin hoj. Alla tjejer vet, det där leendet innan han frågar " Behöver du hjälp? Jag ser hur du kämpar" han fortsätter med att berätta hur stark han är, han visar hans stora händer och i mitt stilla sinne kände jag mest "öppna korkjäveln bara." Men istället som den ibland väluppfostrade tjejen jag faktiskt kan vara åkte leendet på i hopp om att han bara skulle öppna dunken så jag kunde återgå till mitt liv.. Han tog dunken och.. han fick inte upp korken. Som han kämpade. Den gick inte upp och det var rätt roligt att se en så "stor & stark man" få paniken han då fick.
Så jag tog den där dunken och knatade in på macken där världens snällaste och svagaste man stod i kassan, ja då fick istället han han panik, speciellt då den stora starka mannen prompt skulle med för att se hur denna kille skulle få upp dunken... Men han fick upp den och den stora starka mannen lommade iväg. Jag som tyckte att jag hade lågan uppe frågade för första gången om vart Clear Blue fanns i butiken. Nu jävlar ska det fixas med bilen. Tjejer kan också!
Snälla mannen i kassan kollade på mig med stora ögon när jag frågade igen efter Clear Blue. Låt mig förtydliga. Clear Blue är ett gravtest. Jag behövde ADBlue. Lite skillnad. Minen i kassan. Innan han förstod. Och precis som mannen innan så lommade jag snabbt ut ur butiken. Alltid lika pinsam. Jag förstår inte hur jag alltid lyckas med saker som dessa.
Igår lämnades bilen in på service och just nu är jag i ett töcken av jobb, för lite bra sömn, stress och hösten som sparkar på oss som lider av kronisk värk. Så när jag insåg att jag var tvungen att gå från mekonomen till jobbet bröt jag ihop som ett barn där hemma. Det var längesedan jag såg Chribbes "skojar du med mig min?!" Innan han vräkte ut sig att det handlar om typ 700 meter medans jag fortfarande i min helt ologiska bubbla menade på att jag GÅR minsann inte klockan 7 på morgonen till jobbet?! Det här måste lösas! Jag betalar hellre men jag GÅR INTE. (Läs;) Jag fick lämna bilen precis som alla andra. Kom ner på jorden lixom.
Att jag sedan drämde dörren i ett räcke utanför mekonomen, låste in hund och väska i bilen när de skulle med och när jag väl tog mig därifrån så genade vi genom byggområden, gick typ på vägen bland bilarna och ärligt det kändes som att jag hade bestigit Kebnekaise när vi väl var framme på jobbet. Var på jobbet 08,20 jobb fram till 21,30. Jag var lagom taggad om vi säger så. Gav upp vid två och åkte hem, ställde klockan på 1,5tim senare och la mig i fosterställning på soffan tills klockan ringde. Jobbklockan, bara upp och åka tillbaka. Samma sekund som jag masade mig upp dundrade Chribbe in i huset "HALLÅÅÅ SKA INTE DU JOBBA?!" James? Han satt på trappen och grät för fulla muggar över att han inte hämtade posten på vägen hem. Stress 3.0 & jag avundas James problem i livet som han för tillfället har. Bamsetidningen från posten glömdes hämtas och tårarna rinner hejdlöst. Som jag önskar att det var mitt liv för en dag eller två. Löjligt enkelt.
Istället stod admin och konsultationer på schemat resten av kvällen. Dock blir man ju hejdlöst glad när hundar som denna trillar in på träning.
Imorse vaknade jag med tänket "Ny dag - Nya möjligheter" Sol, fredag och få börja dagen i stallet. Det kan ju inte bli något annat än en harmonisk, fin dag. ❤
Jag kom insladdande till dagis typ halv tio, James bara vägrade ta på sig strumpor, bytte jacka tre gånger och kom på att han kan åka rutschkana nerför trappen istället för att följa med till bilen. Väl i stallet fick jag jaga shettisen som hade tagit sig ut från hagen och levde rövare och den där intervjun som jag tänkte ställa in bokades plötsligt in på tisdag. Tisdag. Det är ju typ IMORGON?! Asså förlåt universum men vad exakt händer just nu? Jag tycker att jag brukar mäkta med men just nu är det inte lite bollar som ska bollas runt utan typ en miljard äpplen som rasar över mig. Så nu sitter jag här på kontoret, skriver träningsplaner, pillar med scheman och tänker att här sitter jag. till sent ikväll så får denna dag helt enkelt passera. 😂😂
Från kontoret här i min källare passar jag på att önska er alla en trevlig helg och att ni slipper så spännande dagar som jag haft under veckan. 😂