top of page

och plötsligt har det gått ett år

Innan jag valde att expandera med ett till hunddagis la jag dyra pengar på en fantastisk coach, för att få till det här med tidsplanering, verksamhetsstruktur och familjeliv. Jag kan inte särskilja de olika delarna som är om dagarna i mitt liv, som man kan göra i andra yrken. De där yrkena där man kommer till jobbet, gör det man ska och åker hem. I ett sådant yrke går det att särskilja och kanske också fokusera väldigt mycket mer på ens fritid. I mitt liv och speciellt med de fyrfotade är allt ihop trasslat till en härlig mix. Men den härliga mixen kan också skapa sömnlösa nätter, känslan av att inte räcka till och oron att glömma något - varje dag. Denna tjej som jag anlitade var fantastisk i att få mig att tänka rätt, att planera upp dagarna in i minsta detalj och gav mig möjligheten att skapa mig egna verktyg på hur jag möblerar om för att göra det jag vill, det företaget kräver och det min familj behöver.


Men i mitt fall vågade jag äntligen vara tydlig med att företaget. Passout. Det går före allt annat. Företaget är prio ett, alltid. Att säga det högt och även skriva ner dessa rader känns skrämmande, för jag förstår att inte alla förstår. Att den vanliga mallen på hur en prioritering i ens liv bör se ut inte matchar det jag skriver. Att annat borde vara mer värdefullt. Men för mig är inte detta bara ett jobb. Det är mitt liv. Det är alla mina drömmar och oändligt mycket känslor nergröpta i detta varumärke. Passout har följt mig sedan tonåren, det har byggts till ett företag efter tragedin med min bästa vän och lika mycket som jag skapat detta varumärke har företaget skapat mig, den jag är idag. Stark, trygg och målmedveten.


Först när jag var helt ärlig mot mig själv och la upp dagarna efter vad jag tycker är prio och inte vad andra säger till mig har jag på riktigt utan sömnlösa nätter kunnat skapa mig mina dagar och fått ihop helheten som jag vill ha.


Då tryckte jag på knappen och expanderade med vårt andra hunddagis Hundbacken. Och plötsligt inser jag att det har gått över ett år. Vi har hunnit med filminspelningar, massa PR uppdrag, nya samarbeten, dubblat personalligan, en verksamhetschef, nya vikarier, jag klev in som ordförande för Sveriges Hundföretagare och jobbar även i våran lokala företagarstyrelse här i Bålsta./Håbo.


Mina egna fyrbenta, asså underbara älskade fantastiska ligan. De vuxna individerna njuter vi av i träning, promenader och gos. De är klippan i mitt liv. Hästen som jag döpte till Kompis har jag nu hängt med i över ett år. En wow upplevelse där jag svävar på moln över framsteg och blir gråhårig av allt däremellan, han är en liten unghäst som bjuder på allt som unghästar gör på gott och ont. Också han som gjorde att jag i panik signade en väldigt omfattande personförsäkring om jag skulle ramla av ute i skogen och typ dö.. Som sagt, galen sport, galen unghäst men ångrar inte en sekund av mitt impulsköp.

Lykka, lilla hunden som letade hem, vilken resa hon gjort och gör. Hon är fortfarande i princip överallt men inte längre i raketfart utan i en mer normal "takt" och det var längesen jag fick mig en blåklocka av hennes känguru/ninja påslag. Hon kommer bli en av mina bästa hundar men jag måste erkänna att jag längtar tills vi kommit ur unghundsperioden. Det är konstigt hur så mycket kan hända på ett år samtidigt som det känns som att man bara lunkar på i sitt ekorrhjul. Att jag nog nu börjar landa i mina dagar hur galna de än må vara och njuta av mestadels av tiden. Med lite hjälp på vägen och att våga vara genuint ärlig mot sig själv, då kan bara magi ske. Det må vara slitit i bakgrunden, timmar som inte ens går att räkna och en drivkraft som jag inte vet vart den kommer ifrån. Men skulle jag behöva göra om allt skulle jag göra det igen, att få jobba med det jag gör, hjälpa hundägare i alla dess olika former och få njuta av dessa fyrbenta varje dag - för mig är det livet. ❤


//Sara Viforr


163 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla
bottom of page