Livet som hundtränare 3.0

Jag har länge velat få ner i pränt lite hur livet för mig idag är som ägare till företaget som jag har ser ut, lite sådär svart på vitt. Men det är inte helt lätt. För jag kommer lägga mig platt, naket och också inse själv hur prioriteringarna ser ut. Vilket man kanske inte alltid..

Vill erkänna högt. Jag vill verkligen inte det. Men ah.. Here we go - Livet som hundtränare 3.0

Jag skämtar om att jag är deltidsmamma. Hemma på lördagarna och hinner vissa kvällar komma hem samma sekund som sonen ropar ner från övervåningen "GODNATT!"

Jajjamän. Så ser det ut. Men ärligt. På lördagarna hamnar jag ofta vid den här datorn iallafall, svarar på samtal eller är iväg och handlar inför söndagens kurser. Så deltidsmamma? Nja, snarare mer som den där farsan som knådar hem degen och den andra är hemma. Bara det att jag inte är man och bästa Chribbe kämpar på med att jobba heltid han med. Jag väljer att skratta åt situationen istället för att bryta ihop. Trot eller ej, jag vill faktiskt vara en engagerad mamma som hämtar James varje dag, bakar bullar och läsa sagor på kvällen. Men så ser inte min verklighet ut.

Mina egna djur hinns med på min lunch, eller avtalad tid mitt på dagen. Eller i värsta fall när allt tvärkrisar, blir det träning på hundcentret lång tid efter att kurserna tagit slut för kvällen. Inplanerad tid för dom, varje dag. Spontana avslappnade långpromenader i skogen, nja det var ett tag sedan. Det gör Chribbe med James. Ni vet, han sambon som är rätt galen som valde att dela sitt liv med mig.

Så vi kan även ha en diskussion om just Chribbe. När jag ändå vräker ur mig allt. Jag förtjänar ju inte denna kille. Väldigt enkelt. Han är för bra. Och ibland i mina mest desperata stunder funderar jag på att det nog bara är en tidsfråga tills han säger "Tack & Hej." Fin förlovningsring har jag iallafall där jag kan påminna mig själv om det jag en gång i tiden hade om man väljer att lämna mig för .. Ett normalt liv. #Katastroftankar

Inte nog med allt han gör här hemma med hundar, unge och ibland även - hästen. Nej han kommer och hjälper mig tidigt en lördagsmorgon när jag har morgonfodring i stallet och får soppatorsk. (Lyckades jag ta mig hela vägen till stallet? Jajamän! Därifrån? Nej, absolut inte.) Han bygger på centret, hoppar in när det krisar med personal. Håller min hand när jag får ångest, kommer med mat när jag glömmer att äta (ja jag har väl vissa problem), firar med mig i alla framgångar och drar upp mig när jag tror att hela världen ramlar över mig. Handlar, fixar, donar. Inte för att han vill utan för att det inte finns någon annan som gör det.

Visste ni att James och Chribbe äter middag med mig på hundcentret när jag stänger på fredagarna? Så att jag får några timmar med mina grabbar och hinner busa med James. Hur många farsor där ute går med på att ta fredagsmyset till hunddagiset för att hinna umgås för att jag prompt ska jobba med hund. Jag vet inte så många, men han gör det.