Livet med fyrbenta - måndagsmood.

Känner man inte ibland hur den där måndagen plötsligt blev överdrivet mycket måndag? Idag är en sådan måndag. Så jag vaknade imorse, pigg som en lärka. 04,00. Nej, jag går inte upp den tiden så när jag sedan vaknade igen så var jag sådär härligt, underbart super seg istället. Ni vet, man ska bara gå upp, inte sova vidare. (Note to my self.)


Lämnade bilen på verkstaden för att gå tillbaka. Men vi som bor här i Bålsta vet också hur mycket det bygger, överallt tydligen. Så den där lilla promenaden på tio minuter tog nog utan problem en halvtimma. Jag fick gå runt hela Bålsta för att ta mig in på jobbet.


Jobb fram till lunch, sen stod några timmars håltimme på schemat. Håltimme = hinna med mina egna djur innan jag ska vara på jobbet igen. Så ner till stallet, ut med vallhunden och medans jag håller på och slänger på all utrustning på hästen kommer en annan hund i långlina, jag hinner säga att "nej, nej hon vill inte leka" men när detta inte uppfattades så tog Delta saken i "egna händer", tacklade denna hund och sprang in i stallet igen... Jag måste erkänna att jag blev ganska trött på min fantastiska Delta. Det blir också lite dålig stämning när Hundpsykologens hund inte vill leka med andra.. Ni vet, denna romantiserade bild över att hundtränares hundar är något magiskt, fluff som alltid är glada. Låt mig förstöra denna bild och säga att så är det inte. Men jag blev lite överdrivet grinig och Delta fick inte följa med ut på den mysiga ritten som jag planerat.

Så ut med unghästen själv, nemas problemas tänkte jag och var väl lite för casual dagen till ära och tänkte att det viktigaste är att ha hjälm på. Allt annat struntar vi i. Alltså, ingen säkerhetsväst, inga skor med klack.. Inte ens mobil. Vi ska ju "bara" ut och trava en stund.


Det gick inte bra. Ridturen alltså. Det är lite som att jag glömmer att han bara är 4a år men den där halvtimman var han väldigt, väldigt tydlig med hur gammal han är (eller ung..). Allt var läskigt. ALLT. Han drog ett skutt rakt upp, sköt ifrån med framhovarna och kastade sig åt sidan i en fin piruett och jag kände mest att, ja - det är nog idag jag Dör. Jag dog inte, ramlade inte ens av (cred till mig!) han var som en spänd jobbig arab och sen kom den där fjärilen flygandes i stilla ro och han på hans språk skrek (flippade ur) "DET ÄR ETT MONSTER!!" Då fick jag nog och planerade om dagens träning, så den planerade uteritten i solen blev att han fick gå rakt in i buskar, trampa på läskiga saker och landa i varje liten läskig grej som fanns på den där raksträckan. Ni anar inte hur svettig jag var när vi kom tillbaka.. Hur var det nu - Man måste njuta av resan eller vad skrev jag i blogginlägget innan? ;)


Hem och ut med de stora hundarna, aka. Alaskan Malamute ligan. Tider när jag vet att det är mycket rörelse här på byn har jag på nosgrimmor, helt enkelt i ett säkerhetstänk om en hund kommer fram lös eller liknande. De bryr sig inte på håll men som många av oss som har dessa hundar vet så är det inte en självklarhet med nya hundar rakt in i deras utrymmen och speciellt inte när de är i flock. och det är trots allt nästan 80 kg i kopplen som jag själv håller i. Alltså isch dubbla min vikt. Tror ni jag tog denna utrustning dagen till ära? Absolut inte.

Första paniken var när vi gick förbi en sommarstuga utan staket. Inte en människa till synes men en stor lös hund som stod på verandan. Tror aldrig jag gått så snabbt förbi ett hus någonsin, nervöst nynnande på en sång. Kikade bakom axeln säkert 500m innan jag började andas normalt igen. Vi fick möte av en liten svart lurvis och samma där, inga konstigheter. Duktiga ligan tänkte jag och slappnade av lite, längde de där kopplen och såg taket på vårt hus, drömde mig iväg.. Men ni vet, man ska inte slappna av. För då händer det alltid grejer. Jajjamän, där kommer grannens hund (dock ett staket mellan) men oj vad han tar i, från TÅRNA, kastar sig i ett bröl mot oss och innan jag hinner reagera är Codys huvud i samma höjd som mitt. Han fick nog. Jag med. Jäkla måndag. Vi backade undan lite, Cody (och jag) så vi båda fick andas en aning och sen gick vi hem utan problem. Ganska svettig efter även denna tur måste jag erkänna.


På agendan efter malamuterna stod en körtur med Lykka. Tror ni jag vågade det? Absolut inte. Det finns gränser även för mig. Så det får bli morgondagens projekt och snart packar jag ihop & åker tillbaka till jobbet. Ibland är det bara väldigt mycket måndag och denna dag bjuder verkligen på måndagsmood hela vägen. Men trots dagen kan jag inget annat än att skratta. Dessa djur alltså. Underbara, super knepiga och allt däremellan. Livet med fyrfotade. ❤ Hoppas ni haft en lite mindre puls-höjande-dag än mig!


 

Er Hundtränare & Vän //Sara Viforr


176 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla