En resa där allt började med en fjuttig liten blogg. Till idag 18år senare ett företag, styrelsearbete, konsultuppdrag och får höras med mina åsikter i flera, flera stora forum i hundsverige. Dessa år har rasat förbi och som vuxen får jag nästan kippa efter andan när jag kikar bakåt i tiden. Hur fan jag lyckats springa så fort och göra så mycket? Jag har fortfarande ingen aning hur men nu står jag här och gör allt det där jag önskade hand i hand med att ens bucketlist är avbockad från början till slut.
Mitt 13åriga jag drömde om ett liv med fyrbenta. Drömde om att förstå dem där missuppfattade individerna som ingen trodde på. Hon, den där lilla Sara var ju själv en missförstådd liten galen sparv och tydde sig till djurens värld. För där kände hon sig trygg, hörd och med noll rädsla. Den där lilla tjejen blev sen en galen, arg tonåring och sedan har hon nog mest gjort saker för att bevisa att den där tjejen kan och hon ska fan visa hela jävla världen. Sagan kan och ska bli hennes. Inga alternativ.
Allt började med en fjuttig liten blogg. Som drev människors intresse, känslor och nyfikenhet så att den där bloggen tillslut blev ett företag. Idag med två anläggningar, med personal, med sjukt intressanta uppdrag och en vardag fullspäckad med fyrbenta. Jag sitter i rum, möten och projekt där jag ibland känner att .. "Hur hamnade jag ens här?" men jag är här och jag är stolt. Så sjukt stolt över den där lilla tonåringen som redan då hade lite för mycket entreprenörsanda hand i hand med noll att förlora. Hon skulle visa hela världen att hon faktiskt kan och alla nej-sägare skulle få sätta sig ner i båten och se den där tjejen kliva över deras åsikter.
Jag skulle visa dem och herregud.. om jag visade dem..
Hon/Jag fick oss nåra riktiga smällar på vägen, men som maskrosar gör så kryper dem fram oavsett miljö och blir en liten gul sprudlande blomma. Under åren som då var etablerades hela Passout och vi fick oss 12år med en magisk blogg-era & som ambulerande utredare, innan alla uppdrag i den världen avslutades och verksamheten i Bålsta byggdes upp.
Idag typ 20år från att bloggen startades är en vanlig vecka för mig i denna värld en salig blandning på att röra mig mellan mina hunddagis, personal, telefonmöten, planering, gruppträningar, privatträningar, konsultationer, rådgivning via FirstVet, styrelsearbete via Sverigeshundföretagare, lärarjobb via Karisma Utbildning och en hög admin som betas av. Ingen vecka är sig lik samtidigt som man får en röd tråd i hur veckorna ändå är sig lika. Allt det här försöker man pussla ihop med familjeliv, hästar och hundar. Och jag bara älskar det.
Älskar att idag kunna hjälpa missförstådda individer, få jobba med sitt livskall men ändå bygga bolag, påverka i frågor som rör just hund och utveckla vidare Hundsverige. Att ha kurserna där vi jobbar med att stärka hundarna hand i hand med deras ägare, att mötas av spralliga dagishundar och personal som sådär genuint får en att bli glad i själen. Att kunna finnas där rikstäckande via FirstVet och följa kommande verksamma via yrkesutbildningarna.
Det är ett Wow jobb, en saga som blev sann och den där lilla tjejen skulle blivit så stolt. För tro mig, hon drömde länge och hårt - i allt hon var och hade i sig.. att komma hit och efter en slingrig väg med många hinder vågar hon nu äntligen öppna ögonen och se allt som är, på riktigt. För inget är omöjligt, man måste bara våga tro och nöta sig fram i denna hårda värld tills man hittar hem - eller som för mig - skapade sig ett hem med alla dem färger som jag ville ha. För ibland får man skapa sig sin egna stig framåt i livet.. Och tänk ändå, allt det här startade med en liten liten blogg. För allt startade faktiskt där, vid ett tangentbord.
Kramar från er Hundtränare & Vän //Sara Viforr
Comments