top of page

Den där jobbiga uppförsbacken varje morgon

Mornar är verkligen inte min grej, finns en anledning till varför jag aldrig har möten innan nio, jobbar hellre sena kvällar än tidiga mornar. Fått chansen i mitt jobb att kasta om schemat efter den där morgontrötta hjärnan. Allt innan nio tar emot, i hela jäkla kroppen. (okey jag ljög, 10,00.) Det är verkligen ingen ide, jag är inte människa då.

Konstigt det där, man tror att det ska släppa när man börjar bli tant. Men icke. Trött Rebellen är kvar.

Men sonen ska iväg med skolskjutsen och jag lever med en snickare som aldrig är hemma denna tid. Efter barnet ska hundar ut och ganska många dagar behöver hästen uppmärksamhet innan jobb schemat sätter igång. Så varje morgon står jag här med håret åt alla håll, grus i ögonen, hatar väckarklockan och behöver allt för många koppar kaffe. Soffan skriker efter mig, nästan så den får armar och suger ner mig här. Allt tar verkligen emot. Men (det viktiga men-et) går jag till stallet, ut med hundar så kommer jag hem som en super-woman, med energi som aldrig förr och känslan att man vill förändra VÄRLDEN. Tyvärr blir det alla mina kollegor som då får lyssna på alla bubbliga idéer och tankar som uppkommer så ibland kanske det är bra med zoombie-Sara så dem får en paus och slipper virvelvinden. 😅 Hur som - startar jag dagen i tid med allt som ska göras så hänger den där fantastiska känslan kvar hela dagen. Trots det är det en kamp varje morgon. Varje, jäkla, morgon.

Tänker att det är lite det alla "gym-människor" pratar om, all energi som man får av att träna. Dock förstår jag inte varför det alltid, varje morgon är en sådan uppförsbacke. Varje dag. Så mitt mission nu är att knäcka koden. Jag vill också börja dagen med ett mindset av glädje och energi, inte som en arg vampyr som inte klarar av dagsljus. Springa en mil med hundarna, äta frukost och bubbla av energi. Hur gör man? Vad ändrar man på? Eller är det här livet, att man ska tvinga sig själv uppför en sjuk uppförsbacke med mjölksyra i benen för att sen där uppe bli glad och åka rutschkana skrattandes ner? (Beskriver typ hela mitt liv inser jag med dessa rader.)


Eller är det så att vissa är så taggade och har så hög förväntan varje morgon så man bara vaknar upp med ett leende? Och att en annan är en kritisk människa som ser alla jobbiga - måste saker som dagen börjar med vilket då pajar hela ens humör..?


Hur som - Dags att knäcka koden. Målet inför sista kvartalet detta år. Ni morgonpigga j*klar, maila över alla era tips. Er hundtränare behöver det. ❤️

Och till er andra som är som mig, kämpa i uppförsbacken och det är okey att ibland skolka och låta soffan sluka en i alla fall för en liten stund. 😅 Bästa veckan till er alla från en övertaggad tjej som startade dagen med hästar och hundar.

__________________________________________________________

Er Hundtränare & Vän //Sara Viforr

127 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Comments


bottom of page